spyfrugan

Jag vet att det inte är kul att bara höra gnäll, men jag måste bara få gnälla lite....:P

Nu har jag haft foglossningar typ från andra månaden i graviditeten, ständigt ont och orörlig...För er som inte vet hur det känns att ha kraftiga foglossningar kommer ett ynka försök till en förklaring:

Det gör ont som om hela bäckenbenet gått av och denna smärta går ner jäms med hela innansidan av låren, korsryggen och skinkorna. Känns som om smärtan strålar ut från sitt centrum, och kommer som i vågor....framför allt på natten, då man inte kan sova för att varje gång man vänder sig låser sig höften. Inte för att det finns något som säger stopp utan helt enkelt för att där går min smärtgräns!

Dessa foglossningar påverkar mej ständigt då jag varken kan stå, sitta eller gå för länge utan att smärtan ska bli så påträngande att mitt humör påverkas:( Usch vad otrevlig jag kan bli har jag märkt på sista tiden!

Smärtan är helt olidlig och allra helst skulle jag bara vilja sova bort vissa dagar, om jag nu bara kunde göra det!!! Fy f*n säger jag, har inte varit med om någon värre smärta...OCH sedan får man höra av folk att det bara är att bita ihop eller att så farligt är det inte....Eller varför inte köra den att man faktiskt själv hade foglossningar så att man inte kunde stå på benen men gick till jobbet iaf?!?! Hur kan man det? När jag säger att jag inte kan stå på benen då menar jag det...

Usch idag är en riktig gnälldag för mej iaf, jag vet att man inte ska lyssna på vad andra säger för det går ju trots allt inte jämföra! Men idag vaknade jag vid fem och har inte kunnat somna om än av smärta, och upp ur sängen kommer jag knappt så här ligger man med en bebis i magen som sparkar rakt på en urinblåsa som är helt fylld känns det som.....:(

I vilket fall som helst pratade jag med min barnmorska i morse, och hon skickade en remiss till sjukgymnasten så att jag kan få hjälp (som att jag inte redan försökt med foglossningsbälte) men tydligen så kunde hon iaf göra en bedömning av mej, för det kunde lika bra vara Ischias jag har...Så nu är det bara att stå ut och hoppas att det finns nått dem kan göra!

Ajja, hur som helst älskar jag den lilla krabaten där inne:) Så mysig man kan vara, sparkar o har sig hela dagarna och påminner mig hela tiden att h*n snart ligger i min famn!