"smekmånaden" är över
NU är våra "smekmånader" över=P Tänkte iaf ta tag i det här med bloggandet igen....
Eftersom så lång tid har gått nu ska jag försöka berätta lite vad som händer och sker, med en början efter förlossningen!
Första dygnet tillbringades uppe på BB, Wilma vår det finaste vi någonsin sett och vi kunde knappt tro att det var våran egen lilla flicka som låg där. Allt är så självklart innan med den stora magen men sen är det lite overkligt när bebisen är ute, att det fungerar så!! Iaf kunde nog ingen gå miste om hur stolta föräldrar vi var och moderskänslorna kom direkt, det som man innan var så nervös över fungerade perfekt och det var inte alls svårt att ta hand om och älska ett liten spädbarn, trots att man knappt bytt en blöja innan! Iaf åkte vi hem när Wilma ungefär var ett dygn gammal. Borta bra men hemma bäst brukar man säga, och det var helt underbart att få komma hem och njuta av tiden ihop!
Första två veckorna bestod väl av besök från nära och kära som ville gratulera, amning, blöjbyte och vakna nätter=P Hahah hur jobbigt det än låter var det bland dem bästa veckorna i mitt liv! Klart att man var nära att ge upp amningen sisådär tredje dagen, men väl över den tröskeln har det rullat på galant!
Det tar ju en hel del tid att lära känna det lilla underverket, och tyvärr kan dem ju inte svara på frågor, så man fick helt enkelt gissa sig fram vad dem små gråtattackerna innebar. ..men för det mesta var hon helnöjd och låg och gosade med oss!
Det är ju inte bara bebisen som ska ställa om sig till allt nytt, utan även jag!!! Vilket jag var helt oförberedd på, jag hade inte en aning om att man kunde må så dåligt i kroppen efter en förlossning! visst kan man ju förstå att det svider när man kissar och att man knappt kan sitta ner. Men sömnbristen och diverse andra saker gjorde att man konstant hade muskelvärk och huvudvärk, vilket ingen hade sagt till mej...
Vilket fall som helst var dagarna lite upp och ner, en bebis förstår ju inte skillnaden på natt och dag! När man väl kände sig trygg med amningen och det inte var någon "big deal" att behöva amma bland folk, har vi njutit av varje minut ihop=)
Wilma är nu två och en halv månad och har visat sig vara ett litet busfrö! Hon har en stark personlighet som präglas av envishet, haha! neee men hon är väldigt bestämd och vet vad hon vill. Någon sovar bebis är det inte utan hon håller igång för det mesta med diverse aktiviteter. Hon tycker bla om att man sjunger, pratar och busar med henne. när det gäller egna aktiviteter kan något som skramlar vara roligt att slå på, eller bara glo på mamma som har en tendens att vara rolig tydligen=P hon tycker inte om att ligga ner utan vill helst sitta eller stå med lite hjälp. Det blir iaf massor med skratt, leenden och glädjetjut man får höra om dagarna! Hon börjar också få in rutiner, så nu vet man ungefär vad som väntas vid vilka tider.
Klart det blir ensamt utan Lasse här hemma, och det är svårt att hinna med allt när man har en flicka som ständigt vill vara med! Men man får göra så gått det går, det är ju inte katastrof om disken får stå ett tag! Vi försöker få dagarna att gå, och det kan jag lova att dem gör ibland lite för fort. 
Wilma väger nu 6200g och är 60 cm lång, mammas skrutt växer för fort!!
